I Museum Anna Nordlanders kommande utställning Meningar på Sara Kulturhus möter vi flera samtida konstnärer. En av dem är Katt Skarin, som ställer ut verket Feminism, folkhem, kultur.

I verket undersöker hon begreppen feminism, folkhem och kultur – vilka värderingar vi laddar orden med i dag, hur deras betydelser har förändrats över tid och vilka nya meningar de kan bära.

Möt Katt och de andra konstnärerna på plats på Sara Kulturhus.

Vernissage: 14 februari kl. 13.00. Mer info på Sarakulturhus.se (länk)

Utställningen pågår mellan den 14 februari till den 3 maj.

Bilden är en skiss av Katts verk Feminism, folkhem, kultur, som visas i sin helhet i utställningen Meningar.

Se mer av Katts arbete på @katt_skarin

Bilden visar en skiss av Lotta Holmgrens verk Feminism, folkhem, kultur, som visas i sin helhet i utställningen Meningar.

 

Så här beskriver hon sitt verk:

Feminism

“femin·ism [is´m] substantiv ~en ~er
• rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män” – Svenska Akademiens ordlista

För tio år sedan nådde feminismen en sorts peak. Det blev ett hett ämne på sociala medier, och organisationer som FATTA/FATTA-man, politiska partier som FI samt influencers som TNKVT, Linnea Claeson och Raseriet hade stora röster på plattformarna. De flesta kallade sig feminister eller hade någon ingång i ordet.

Nu, efter en våg av clean girl, soft girl och tradwife, hörs feminismen inte lika högt. När vi står med fascismen i farstun är det inte längre ett ord som de flesta skryter med i sin Tinder-bio. Varför är det så? På sociala medier och i podcasts går diskussionerna fortfarande lika heta, men att kalla sig själv feminist verkar inte vara lika populärt. Blev vi för rädda för att ordet skulle skrämma bort män från kampen mot patriarkatet? Var det ett trendord som nu blivit passé och töntigt? Eller lät vi de som inte kallade sig feminister definiera vad ordet innebär?

Är du feminist?

Folkhem

“folk|hem substantiv ~met; pl. ~, best. pl. ~men
• välfärdssamhälle: det svenska folkhemmet” – Svenska Akademiens ordlista

När Per Albin Hansson lanserade begreppet 1928 såg han framför sig ett “samhälle som är ett hem för hela folket och präglas av samförstånd och jämlikhet”. Under de följande årtiondena gjordes reformer i samarbete mellan de politiska partierna för att bygga en stabil välfärd – en välfärd som ideologiskt grundar sig i allas lika värde. Att alla ska ha ett värdigt liv: en trygg bostadssituation, en god hälsa, en stabil inkomst och en meningsfull fritid. Begreppet har kommit att stå för olika saker sedan dess.

I dag präglas Sverige av arbetslöshet, gängkriminalitet och en otillräcklig sjukvård (och för oss som lever här uppe – en nästan obefintlig sjukvård). Människor klarar sig knappt på sin lön och bor i så små lägenheter att man måste välja mellan att ha en soffa eller ett matbord. Samtidigt har antalet svenska miljardärer gått från 50 till 500 mellan 1999 och 2020. Sedan 2007 har vi ingen förmögenhetsskatt, och varje år förlorar staten flera miljarder i skatteflykt.

I detta finns politiker som försöker skylla den nedbrutna välfärden på människor som migrerat hit, och de gör det genom att använda folkhemmet som begrepp. Medan Hansson på sin tid talade om ett hem för hela folket pratar rasister i riksdagen i dag om ett modernt folkhem för svenskar och de som assimilerar sig. Utrikesfödda får vara med på villkor. Vi måste motsätta oss det. Vi måste påminna oss om allas lika värde och rättigheter. Alla ska få ta del av välfärden – för ju fler som har det bättre, desto bättre har vi det.

Hur ser ditt folkhem ut?

Kultur

“kult·ur [u´r] substantiv ~en ~er
• mänsklig verksamhet inom ett visst område och en viss tid; vetenskap, litteratur, konst, musik m.m.” – Svenska Akademiens ordlista

När jag och mina kollegor pratar om kultur använder vi det som ett samlingsord för det vi jobbar med. Vi syftar då på bildkonst, scenkonst, musik, dans, teater och så vidare. I dagens politiska klimat används ordet på ett helt annat sätt. Det pratas om den “svenska kulturen” och hur viktig den är att bevara, som om den vore hotad. Det pratas om “främmande kulturer” som något konträrt och mindre värt. När kultur används på det sättet syftar man inte till konst.

Jag och mina kollegor måste därför byta ord och prata om konst. Vi pratar om fri konst och hur viktig den är för demokratin och ett friskt samhälle. Vi måste göra det i en tid där vår regering inte bryr sig om den, skär ner på den och ser ner på den. Samtidigt presenteras ett svenskt kulturkanon – listor inom litteratur, bild och form, musik, film och scenkonst, men också lärdom, sakprosa, lag och rätt, religion, ekonomi och uppfinningar. Syftet sägs vara att stärka gemensamma referensramar i samhället, men vad händer när staten bestämmer vad som är kanoniskt? Vad betyder det när staten, före folket, ska definiera vad kultur är? Behöver vi ett sådant nationalistiskt uppfostringsprojekt?

Vad betyder ordet kultur för dig?